Romantiken
Romantiken
Romantiken är en epok som ville lyfta upp mystiken och det övernaturliga i världen.
Men det är även en av de få epokerna som tar upp konst-, litteratur-, musik-, vetenskaps- och filosofihistoria.
Romantiken började i början av 1800talet och var en stor förändring för människor och deras medvetande.
Romantikens Epok var den som beskrev djupet i allting och hur allting var mycket större än det man kunde förklara med vetenskap och förnuft.
Man började tänka tillbaka i samma banor som de gamla grekiska filosoferna Platon och Plotinos vilket knöt till sig många anhängare bland mystiker och andra människor som trodde på övernaturliga fenomen.
Studiet av själen och metafysiska spekulationer, kombinerades med en ny syn på konstnären som ett skapande geni. Formerna, som varit strikt bundna och allmängiltiga, löstes upp och en större individualitet tilläts. Intellektets betydelse avtog till förmån för den inre, subjektiva upplevelsen, fantasin och känslan.
Romantikens Filosofi är delad då några påstår att det var de tyska idealisterna som gav upphov till filosofin med tankar kring metafysiken medan andra påstår att Rousseau med sina tankar om att känslan ska styra.
Det var alltså emotionen och idealismen som är de två stora filosofiska grenarna i Romantik.
Men vi börjar att prata om Rousseau och hur han påstod att känslan stod över vetenskapen.
Det var också Rousseau som populariserade själva ordet romantiken, som han använde för att beskriva sin egen livshållning.
Den tyska romantiken härleds till de tyska idealisterna. De romantiska filosoferna tog visserligen avstånd från mycket av Kants läror, men hans filosofi lade grunden för avståndstagandet från upplysningen. Man hävdade att materien inte är uppbyggd av små enheter, utan av energier vars spänningar skapar den materiella världen. Dessa energier motsvarade anden, och teorin möjliggjorde en religiös föreställning om världen, och ett ökat fokus på medvetandet. Detta ledde till att många romantiker hade en panteistisk världsbild, varmed naturlyriken fick en framträdande plats: i naturen kunde Gud uppfattas, och konstnären skulle avbilda den gudomliga, inneboende meningen i naturen.
Inom konsten var de viktigaste beståndsdelarna i romantiken en känsla för naturen, en betoning av den subjektiva sensibiliteten, känslan och fantasin, i motsats till förnuftet, samt ett intresse för det förgångna, det mystiska och det exotiska.
Romantiken är musikaliskt en mycket lång och rik period. Efter ett inledande skede, förromantiken, som i viss mån är identiskt med den känslosamma stilen, utvecklas snart romantiska stildrag hos Beethoven (i subjektiv behandling av de musikaliska formerna), Weber (i folkligt nationell opera och naturkänsla) och Schubert (romantisk tonlyrik). 1803?13 föddes den centrala romantikergenerationens främsta företrädare: Mendelssohn, Schumann, Chopin, Berlioz, Liszt och Wagner. De tre första, tidigt bortgångna, bildar en grupp för vilken den intima musiken (karaktärsstycket) spelar en central roll. De tre senare odlade främst det stora symfoniska idékonstverket (Berlioz och Liszt i programsymfonier och symfoniska dikter) och musikdramer (Wagner).
Inom måleriet började romantiken med John Constables och Joseph Mallord William Turners verk, som uppvisar en ny medvetenhet i fråga om landskapet och naturen.
senare avslöjar målningarna av Samuel Palmer ett i grund och botten romantiskt geni. I Tyskland är Karl Friedrich Schinkels och Moritz von Schwindzs målningar av medeltida städer och Caspar David Friedrichs mystiska landskap typiska romantiska verk. Goya är i Spanien ett unikt exempel på romantik. I Frankrike fanns Théodore Géricault och Eugène Delacroix.
Men det jag gillar mest med romantiken är Litteraturen.
den litteraturen som skrevs under Romantikens Epok är bland de kändaste böckerna som finns och (enligt mig) de böckerna som har mest inlevelse och Kraft.
Många kända böcker skrevs under Romantiken och författarna till böckerna är lika kända.
Ex: Sturm und Drang, William Blake, Goethe med Den unge Werthers lidanden, Adam Oehlenschläger, Erik Johan Stagnelius, Esaias Tegnér, Göticismen och Götiska förbundet, Mary Shelleys berättelse om Frankensteins monster men även Charles Dickens böcker så som Oliver Twist.
Romantiken är en epok som ville lyfta upp mystiken och det övernaturliga i världen.
Men det är även en av de få epokerna som tar upp konst-, litteratur-, musik-, vetenskaps- och filosofihistoria.
Romantiken började i början av 1800talet och var en stor förändring för människor och deras medvetande.
Romantikens Epok var den som beskrev djupet i allting och hur allting var mycket större än det man kunde förklara med vetenskap och förnuft.
Man började tänka tillbaka i samma banor som de gamla grekiska filosoferna Platon och Plotinos vilket knöt till sig många anhängare bland mystiker och andra människor som trodde på övernaturliga fenomen.
Studiet av själen och metafysiska spekulationer, kombinerades med en ny syn på konstnären som ett skapande geni. Formerna, som varit strikt bundna och allmängiltiga, löstes upp och en större individualitet tilläts. Intellektets betydelse avtog till förmån för den inre, subjektiva upplevelsen, fantasin och känslan.
Romantikens Filosofi är delad då några påstår att det var de tyska idealisterna som gav upphov till filosofin med tankar kring metafysiken medan andra påstår att Rousseau med sina tankar om att känslan ska styra.
Det var alltså emotionen och idealismen som är de två stora filosofiska grenarna i Romantik.
Men vi börjar att prata om Rousseau och hur han påstod att känslan stod över vetenskapen.
Det var också Rousseau som populariserade själva ordet romantiken, som han använde för att beskriva sin egen livshållning.
Den tyska romantiken härleds till de tyska idealisterna. De romantiska filosoferna tog visserligen avstånd från mycket av Kants läror, men hans filosofi lade grunden för avståndstagandet från upplysningen. Man hävdade att materien inte är uppbyggd av små enheter, utan av energier vars spänningar skapar den materiella världen. Dessa energier motsvarade anden, och teorin möjliggjorde en religiös föreställning om världen, och ett ökat fokus på medvetandet. Detta ledde till att många romantiker hade en panteistisk världsbild, varmed naturlyriken fick en framträdande plats: i naturen kunde Gud uppfattas, och konstnären skulle avbilda den gudomliga, inneboende meningen i naturen.
Inom konsten var de viktigaste beståndsdelarna i romantiken en känsla för naturen, en betoning av den subjektiva sensibiliteten, känslan och fantasin, i motsats till förnuftet, samt ett intresse för det förgångna, det mystiska och det exotiska.
Romantiken är musikaliskt en mycket lång och rik period. Efter ett inledande skede, förromantiken, som i viss mån är identiskt med den känslosamma stilen, utvecklas snart romantiska stildrag hos Beethoven (i subjektiv behandling av de musikaliska formerna), Weber (i folkligt nationell opera och naturkänsla) och Schubert (romantisk tonlyrik). 1803?13 föddes den centrala romantikergenerationens främsta företrädare: Mendelssohn, Schumann, Chopin, Berlioz, Liszt och Wagner. De tre första, tidigt bortgångna, bildar en grupp för vilken den intima musiken (karaktärsstycket) spelar en central roll. De tre senare odlade främst det stora symfoniska idékonstverket (Berlioz och Liszt i programsymfonier och symfoniska dikter) och musikdramer (Wagner).
Inom måleriet började romantiken med John Constables och Joseph Mallord William Turners verk, som uppvisar en ny medvetenhet i fråga om landskapet och naturen.
senare avslöjar målningarna av Samuel Palmer ett i grund och botten romantiskt geni. I Tyskland är Karl Friedrich Schinkels och Moritz von Schwindzs målningar av medeltida städer och Caspar David Friedrichs mystiska landskap typiska romantiska verk. Goya är i Spanien ett unikt exempel på romantik. I Frankrike fanns Théodore Géricault och Eugène Delacroix.
Men det jag gillar mest med romantiken är Litteraturen.
den litteraturen som skrevs under Romantikens Epok är bland de kändaste böckerna som finns och (enligt mig) de böckerna som har mest inlevelse och Kraft.
Många kända böcker skrevs under Romantiken och författarna till böckerna är lika kända.
Ex: Sturm und Drang, William Blake, Goethe med Den unge Werthers lidanden, Adam Oehlenschläger, Erik Johan Stagnelius, Esaias Tegnér, Göticismen och Götiska förbundet, Mary Shelleys berättelse om Frankensteins monster men även Charles Dickens böcker så som Oliver Twist.
Kommentarer
Trackback
