Old Leaf

Men det är så...att säga förlåt är väldigt jobbigt att göra och jag är den som måste säga förlåt till hela min klass.
  Jag tror jag kan ha vilselett de mesta i skolan med den karaktären jag har visat upp. Det är nämligen så att jag vanligtvis är mer engagerad och seriös men när det är för mycket blir jag så här.
  Jag säger att jag hatar stress och jag försöker leva ett liv utan stress. det är falskt och jag ljuger, Jag klarar mej inte utan stress och allting ska vara stressigt och jobbigt.
  Men just nu har alltig blivit för stressigt och min hjärna har blivit mos av allting.
Sju dagar på en vecka, fem dagar i veckan mån-Fredag är det skola+Läxa alla dagarna.
tis-tors-söndagar tränar jag parkour och då håller jag på från klockan fem till sent mot åtta.
 Ons-torsdagar tränar På Tv spel och på YGO, Yu-gi-oh är ett kortspel som också är manga och anime serie.
jag skiter i om någon idiot tycket det är töntigt eller onödigt men det är något som jag gillar att göra och då skiter jag i vad någon annan tycker.
  Men sedan på Fredagar och Lördagar Ordnar jag upp med pappersarbete och skiver ned olika saker och läser olika böcker om onödig fakta som kan vara användbar i framtiden.
  På fredagskvällen och lördagen är man också social och träffar alla vänner man aldrig möter på vardagarna ochj det kan gå upp till tjugotal vänner per helg att träffa.

Läxorna gör jag sista minuten då jag kafsar ner det enda jag kan.
  Men för er som undrar varför jag är så här förvirrad och vimsig så förstår ni varför och jag vill bara säga förlåt för at jag har visat upp en sån här personlighet som jag visar upp just nu, jag brukar inte vara så här och jag brukar vara mer "vuxen" och mer snabbtänkt men som sagt är det jobbigt med så mycket i mitt huvud.

Andra saken jag vill berätta är att jag kommer bli lite tystare från och med imorgon då jag har fått en tid med komunen 9/10-07 och jag måste tömma mitt sinne på onödigt vetande för att kunna koncentrera mej på parkouren till fullo.
  Jag kommer också börja umgås mer med Erik då jag allvarligt talat tycker synd om honom och han är alltså schysst och försöker alltså så gott han kan även om det inte går så bra.
  Jag orkar alltså inte hålla på att tassa på tå för att ni inte vågar säga till han ordentligt. Man måste ta upp det någon gång annars kommer man bara bli störd.
  Man måste inte skälla ut än till fullt men man kan ju försöka få än att förstå att man inte kan vara så påträngande.
Eller så kanske man skulle säga att tjejerna kan vara för sig själva en stund och utesluta alla så att man inte behöver få fel ideer.

Men just nu är allt jag bryr mej om är att göra klart allt och rensa mitt sinne igen så att jag kan bli som jag brukar vara och den jag vill vara.
  Inte den klantiga,klumpiga personen jag får folk att känna.....

Därför är det ett förlåt för att jag vilseleder er.

Men ikväll och bara ikväll är det till dej Erica som min dikt blir tillägnad åt.


Happy as she seems to be.
Always hides in shadows.
Where darkness gather all around
and the heart get's very clouded.
Smiling with her laughing Face.
Never seems to worry.
But  thoughts about unlucky things
is building up inside her.
                                                                              Ö
Minutes went as houRs pass.
Day by day it goes.
 
Then she burst up in a screem
and everything went siLent.                             Å
Only thing that yo can hear.
is the drops of her Tears......


That is al i want to say - MEJ                           //Meldaryan