Old Leaf

Jag gillar att läsa sånna här msn inlägg eftersom jag sparar alltid konversationerna och de kan vara flera månader gamla. Det känns på något sätt roligt att läsa om det förgågna och se tillbaka.
Men som sagt är det trots allt det förgågna och det är stunder som redan har varit, stunder som var och de kommer aldrig tillbaka.
Man kan undra ibland om vad man kunde ha sagt istället, skulle det ha blivit en anorlunda framtid då? eller skulle det ha blivit likadant?

vilka saker är egentligen förutbestämnda att hända och vilka ärdom vi kan förändra? Man står alltid vid ett vägskäl och ibland känns det som om det varken finns ett rätt eller fel. Ibland känns det som om det bara finns vägar som leder till olycka.

"du får göra som du vill men aldrig förådda den, som bryr sig"

Det är patrik isaksson som sa de orden men ibland kan det vara svårt att avgöra när man har förått någon... en kompis satt och skar sig själv och jag berätta det till en lärare... förådde jag då personen? förådde jag min kompis som inte ville att någon skulle veta? valde jag rätt eller fel där?
Jag kunde ha stuntat i det men då skulle min själ förgås av ångest.Att inte kunna hjälpa min vän och bara ser på när hennes liv sakta försvinner.
Eller som i det här fallet, berätta och göra min vän besviken över mig och få henne att hata mig?
Alla hamnar i ett sånt tillfälle förr eller senare och det är viktigt att tänka vilken väg man ska ta. Det här är inte alltid gott och ont eller ens rätt och fel. Detta är mer ett val om vad man själv anser att det är bäst att göra. I mitt fall fick hon hjälp och hon mår bättre nu och har slutat att skära sig. Jag fick till och med höra att hon hade skaffat en pojkvän och jag känner mig glad att jag har känt en sån person.

Personer försvinner och personer kommer, Men tiderna med dom är oförglömliga och jag glömmer aldrig någon jag någonsin har haft ett band med. Det är även därför jag anser att man ska se tillbaka till sitt förgågna. bara för att glädja över den och se vilket liv man har fått nu, det må inte vara ett lyckat liv vid det tillfället men det är ett liv fyllt med minnen.

Jag känner även för att berätta att min flickvän har gjort slut och jag vet inte varför jag inte kan känna mig ledsen?? Är det något fel med mig och varför fäller jag inte tårar? jag känner mig helt likgiltig inför att min flickvän har gjort slut med mig och det känns så overkligt men ändå så sant. En tung sten som tygner mitt hjärta men täpper även igen all sorg.

näst sista saken jag ska nämna är ett otroligt vackert och underbart sms jag fick från en vän nyligen och jag kände att jag var tvungen att lägga upp den.

säker? är det nåt måste du säga till! du är så fantastisk för du bryr dig så otroligt mycket. Du är en solstråle som sprider så mycket värme och kärlek runt dig att man inte kan vara något än lycklig i din närhet. sättet du beter dig är väldigt fint och jag beundrar dig för att du är du :) du sätter dina vänner först och prioriterar dina medmänniskor före dig själv. men du måste iblan komma ihåg dina egna behov med.du du är unik, det finns ingen annan som dig, mig å andra sidan finns det många som är lika. men du är unik :)

Tack för meddelandet vännen men du ska veta att du är unik i mina ögon. aldrig har jag sett eller känt någon som har handlat med samma godhet och omtänksamhet som du.



Francesco Petrarca / S'amor non è

Är det ej kärlek, detta som jag lider,

Vad är det? Eller hur skall kärlek kännas?

Är det ett gott, hur kan den då ge plåga?

Är det ett ont, när varje stygn är vällust?

Hur kan jag klaga, om jag själv har valt den?

Och har jag icke det ? vad båtar klagan?

O, liv och död! O fröjdefulla smärta,

Hur fick du makt med mig, emot min vilja?

Men lyder jag dig villigt, vems är skulden?

Här slungas jag omkring i bräcklig farkost

På vilda havet, redlös, utan styrsel.

Till mig, som irrar vettlös, villobunden,

Som icke ser varthän min kosa leder,

Bär sommarvinden frost men vintern glöd.