The age of Phone or rather the disease of the Phone, its here and we all have it.
Det är såhär att jag satt och kollade igenom min mobil efter lite tröst då jag var nere och mådde dåligt. Jag kände för att prata med någon. en vän eller så, bara någon som bryr sig om än och jag blev otroligt förvånad över det
faktum att jag inte har någon att vända mig till. En finns men hon kan aldrig prata såhär sent, Jag hatar Freja Ida Andersson Rasmusson Jonasdotter Hjämdal (osäker med det sista). Det är otroligt jobbigt för mig att hata henne eftersom jag älskar henne. Det är nämligen så att hon är min vän men kan inte prata såhär sent eftersom hon sover eller kan inte prata för det skulle störa hennes föräldrar som förmodligen ligger och sover nu.
Hon skulle ändå aldrig kunna hjälpa mig eftersom hon inte är i närheten. hon bor ju i stockholm.
Hon skulle ändå aldrig kunna hjälpa mig eftersom hon inte är i närheten. hon bor ju i stockholm.
Kollade igenom min mobil och det var lite sorgset att veta att jag inte har någon jag kan ringa såhär sent och prata ut och bara kunna andas. Jag behöver andas nu för att kunna vara den jag ursprungligen var... För jag vill inte leva såhär olycklig och endast leva på instinktiva reaktioner och fysiska attraktioner. Jag vill inte leva utifrån mina hormoner utan jag vill fortsätta vara intellektuell och nördig, kunna sluka böcker och börja bry mig om personer, Bara verklig känsla av att bry sig och inte den fusk känslan jag får av att låsas vara snäll mot folk.
Somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på... - Cornelis Vreeswiljk
Kommentarer
Trackback
