Time goes by, so slowly~

Jag är djupt deprimerad till den punkt att jag vet varken in eller ut på dagarna. 
Allt jag vet är att jag mår dåligt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Vem jag kan vända mig
till och vem jag behöver. Mina känslor glider åt det hållet jag inte vill och jag visar mer och mer
av min kalla sida till folk. Jag hatar det här och jag vill inte vara den kalla människan jag visar folk
att jag är. Vad hände egentligen med den andra sidan? Den sidan av mig som spred glädje kring sig
och inte alls var såhär pervers, kall och känslolös. Ett monster som endast ser vad som går att manipuleras.
vad som går att förstöras, vad som går att krossas.
Vem är jag egentligen frågade någon mig och jag tror faktiskt inte jag vet vem jag är...

kogito ergo sum - jag tänker därför finns jag....
jag tänker inte alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0