Old Leaf

JÄMNFÖRELSE MELLAN OLIKA SÄTT ATT SE PÅ LIVET UTIFRÅN KRISTENDOMEN,EXISTENTIALISMEN,BUDDHISMEN SAMT PLATONISMEN. DE GEER GYMNASIET HT 08 FÖRFATTARE: FREDRICK TOMASOSN HANDLEDARE: INGMAR JOHANSSON HISTORIA B 1 Inledning....................................................................................................................... 1.1 Förord.................................................................................................................................... 1.2 Syfte och frågeställning.................................................................................................... 1.3 Metod..................................................................................................................................... 1.4 Litteratursgranskning...................................................................................................... 1.5 Avgränsning och urval..................................................................................................... 2 Meningen med livet................................................................................................... 2.1 Profan existensfilosofi..................................................................................................... 2.2 Kristen existensfilosofi.................................................................................................... 2.3 Nutida existensfilosof...................................................................................................... 3 Analyser och slutsatser............................................................................................ 3.1 Meningen med livet........................................................................................................... 3.1.1 Lyckan är meningen med livet.............................................................................................................. 3.1.2 Gud är skaparen och lyckan................................................................................................................... 3.1.3 Människan är givaren av innebörd...................................................................................................... 3.1.4 Slutsatser...................................................................................................................................................... 3.2 Religion och Livet............................................................................................................... 3.2.1 Religionens betydelse för livet.............................................................................................................. 3.2.2 Slutsater........................................................................................................................................................ 3.3 Vägen till livet..................................................................................................................... 3.3.1 Lev livet väl.................................................................................................................................................. 3.3.2 Slutsatser...................................................................................................................................................... 4 Sammanfattning......................................................................................................... 5 Referenser....................................................................................................................

1.Inledning.

1.1 Förord Många har frågat sig själva och undrat över vad livet egentligen är. Varför man finns till och alla vill på något sätt få bekräftelse om sin egna existens. Religoner, musik, dans och alla cermonier är byggda på denna fråga. För vi människor behöver en anledning till att leva. mening till att existera och jag är lite fräck när jag faktiskt påstår att religonen i sig är byggd på den på den frågan då jag inte har några bevis vetenskapligt, religöst och filosofiskt. Men stämmer något av dessa? Vilken kan man egentligen känna sig närmast och vilken finner man lämpligast? Det står i bibeln (2000): Alla går mot samma mål: allt har kommit av jord, och allt blir jord igen . Den första tanken jag får när jag enbart läser dessa ord är ”jag föddes för att dö och bli till jord igen”, att meningen med livet är att man ska dö och att man kan göra vad man vill med livet. Den här filosofin är en filosofi många människor föredrar att leva med i dagens samhälle . Trots det så lever alla ändå i fångenskap, fånge i de moraliska och stiftade lagar som existerar för att kunna hålla upp den fasad man kallar civilisation. Epiktetos som levde på 55 e.Kr hade en ganska pessimistisk syn på livet och sa: ”Lev så länge det är angenämnt; om spelet inte behagar dig längre, gå; om du stannar, klaga inte” Han menade att man lever livet så att man ska njuta av det; och om man inte tycker om det så måste man inte leva det. Sen påstår han också att man bara har ett liv och man ska inte slänga iväg sitt liv hur som helst. Då förstår man att människor har haft en ganska hård syn på livet även under antiken. ”livet är hårt” avspeglar sig också under medeltiden då man har en negativ och dyster syn på livet och sin egen existens. Memento mori eller ”kom ihåg att du ska dö” passar in på medeltida idealen då folket var djupt troende och mycket flitiga arbetare då alla hoppades på att få en plats i himlen och att om de lever rättvist utan att klaga på det liv man har fått så kommer man få en plats i himlen. Bönder och de som låg längst ner i samhällspyramiden måste ha känt sån ångest över att ha blivit född och olyckan vi känner idag kan endast vara en bråkdel av vad de kände förr . Men Hur illa var det egentligen förr? Det finns så många frågor som man vill få svar på för att kunna förklara sin egen existens och ge sig själv ett mål i livet för att kunna leva livet trots misären. Jag kommer även se hur folk levde i olika klasser under olika tidsepoker för att kunna jämnföra om överklassen vad lyckligare än bönderna men även om det är så att bönderna kanske var lyckligare. Filosofi går inte att utesluta då man talar om ett så brett och djupt ämne som livet och existensialismen, frågor som rör sin egen existens och varför man lever. Att kunna kritiskt granska och förstå sin egen existen gör att man får en djupare syn på livet samt att man lär sig nya sätt att se på livet ur en filosofisk och vetenskaplig synvinkel. Mitt intresse för dessa existensiella frågorna har sina rötter ur mitt filosofiska intresse och att jag alltid vill försöka förstå varför saker händer och varför olika tankebanor existerar och hur har de uppstått. 1.1 Syfte och frågeställning. Jag kommer att granska faktan och jämnföra det med filosofiska tankar samt kritiskt granska allt material för att kunna se om det är av vikt för mitt arbete. Syftet med mitt arbete är att hitta en mening med livet och ta reda på om det finns multipla syften eller om det inte existerar ett syfte över huvudtaget. • Finns det någon mening med livet? • Har religonen någon betydelse i livet? • Vad ska jag göra för att uppnå meningen med livet? (alt. Om det finns en mening med livet dvs)

1.2 Metod Mitt arbete bygger på litteraturstudium samt diskussioner där jag argumenterat och filosofierat med andra för att kunna bygga upp en grund på hur olika människor ser på livet och hur tankarna kan ha existerat flera gånger under historiens lopp och hur dessa tankar kan ha påverkat historien. Böcker har varit till god hjälp för att hitta information om olika tidsepoker. Jag har valt detta då jag finner det lämpligast för att besvara de frågor jag har lagt upp i syfte och frågeställning.

1.3 Litteraturgranskning

1.4 avgränsning och urval Jag kommer att betrakta kristna som protestant-katolsk-ortodoxa kristna och använda dem som de ”klassiska kristna” i min uppsats då de alla följer bibeln. De åsikter jag har valt att ta med är från folk med stark tro inom sitt område. de kristna personer jag har pratat med är starka företrädare och representanter för sin religon. De som får stå för för historien är personer med stor och bred kunskap inom det historiska samt pålitliga källor. De som jag har valt ska representera olika filosofiska åsikter är de med starka åsikter för sin sak. Den representant jag har valt att representera Kristendomen är Peter Fresman som är katolsk präst i stockholm och även En katekes (av klassisk grekiska: κατηχισμός) som är en summering av doktriner. används traditionellt som en lärobok för undervisning i kristen tro Med de företrädarna som jag har valt ska jag försöka få ett klart begrepp hur man såg på livet under olika epoker och om det kan besvara mina frågor.

2. Meningen med livet.

2.1 Profan Existensfilosofi. ”Meningen med livet är att söka lyckan.” Det står det ialla fall i dalai lamas bok ”lyckan”. Så jag tänkte gå tillbaka i tiden för att se om folk har funnit lyckan genom tiderna. Redan i Antiken så kom epikureerna och berättade om att vara nöjd med livet och att man inte ska söka efter materiell lycka då den inre lyckan är mycker mer uppfyllande. Filosofi var något som många grekiska män studerade under antiken och många existensiella frågor började ställas. Men de frågorna tror jag existerade långt innan och ovanliga saker ansågs a och att det måste vara ett verk från någon högre. En blixt från skyn kan ha fått grottfolk att tro någon från himlen kastade dem och att den kunde träffa blixtarna skulle träffa dem om de inte började bidka ”han där uppe”. Men dessa tankar kan inte stödjas av några konkreta bevis utan forskare har utnyttjat logik och filosofi för att försöka komma fram till logiska förklaringar till att religonen har skapats. Emellertid så har man hittat målningar och symboler på grottväggar som är flera tusen år gamla, kanske är det en av de första sätten man gjorde för att ha roligt? Men om vi ska tillbaka till antiken så hade man mängder med frågor angående livet och hur nab skapades. Under den här tiden så hade religon inte någon större vikt utan man kunde få ha såna här frågor utan att bli straffad eller hängd. de upptäckterna man gjorde av att studera ”livet” var att man kunde fastställa att allting var skapad av flera Atomer och att de var det minsta som fanns. Platon och sokrates hade en idélära som byggde på den materiella världen och idévärlden. Den är mycket lik buddihsmen och menar att människor är endast en skugga av sitt riktiga ”jag” och att i idevärlden är allting perfekt och fulländat, endast den som har förstår sig på detta kan man se idévärlden. idévärlden skulle vara buddhisternas nirvana medan kunskapen om förståelse är buddhisternas upplysning. Skillnaden mellan buddhismen och idéläran är att när inom idéläran så får man se idévärlden innan man kommer till jorden igen. Man glömmer hur idévärlden ser ut men man kan alltid känna den inom sig. Endast med kunskap kan man se den igen. Buddhismen däremot tror inte på att man ska kunna komma till nirvana ett tag innan man blir människa utan att nirvana är dit man kommer till om man blir upplyst. Reinkarnationen styrs utav hur man har levt sitt liv. Man blir till något bättre om man har skött sig bra i sitt liv och något sämre om man har skött sig dåligt , upplysningen är det ultimata godheten. Man kan inte påstå att platons idélära och buddismen hör ihop eller det att de kanske har ursprung från varandra men själva Idéen om att världen är ett lidande och att det finns ett ställe som är perfekt är detsamma. Även boken Narnia har platons lära när alla springer över berget i sista boken . Det som händer är att varje gång de springer över berget så finns samma värld igen, samma berg i slutet av horisonten bara mycket mer detaljrikt, vackrare, mer fulländad. Själv tror jag att sokrates kan ha fått sin idé av Siddharta Gautama som var grundaren av buddismen. Denna lära om hur man ska leva livet måste ha varit ganska bra med tanke på att idag finns det mellan 230 och 500 miljoner buddhister. Det finns buddhistisk etik och är regler för vad man får och inte får göra för att komma uppnå nirvana. De fem vanligaste föreskrifterna (reglerna) är :

1. Att inte döda - utan värna allt liv

2. Att inte ta det som inte är givet - utan respektera andras ting

3. Att inte ägna sig åt olämplig sexualitet - utan vara omtänksam och ansvarsfull

4. Att inte ljuga - utan att tala sanning

5. Att inte orsaka att andra människor missbrukar droger, eller själv missbruka dem - utan hålla sinnet klart Sedan finns även:

1. Att inte tala om andras fel - utan vara förstående och medkännande

2. Att inte upphöja sig själv och nervärdera andra - utan övervinna egna brister

3. Att inte undanhålla andlig och materiell hjälp - utan fritt ge när så behövs

4. Att inte hänge mig åt vrede - utan vara överseende

5. Att inte smutskasta de tre juvelerna - utan upprätthålla dem Sen finns det även de fyra ädla sanningarna som är rena sanningar utan någon falskhet i sig. De lyder:

1. Sanningen om lidandet

2. Sanningen om lidandets uppkomst

3. Sanningen om lidandets slut

4. Sanningen om vägen mot lidandets slut Sen är det inte bara förbud utan även vägen man tar för att uppnå nirvana, den så kallade åttafaldiga vägen och den lyder såhär: Vishet/kunskap • Rätt kunskap: att ha tillit till den buddhistiska läran samt att förstå livet sådant det är, det vill säga de fyra ädla sanningarna. • Tanke: Rätt åsikt - Innebär att man accepterar buddhismens lära om människans situation i världen. Dit hör de fyra ädla sanningarna och karmalagen . Etik • Tal: Innebär att du inte får ljuga, håna eller förtala någon. • Handlande: Innebär att du inte får döda, stjäla eller ha ett olämpligt sexliv. • Levnadssätt: att inte leva på ett sådant sätt att det skadar andra. Meditation • Ansträngning: Innebär att du ska avhålla dig från starka sinnesrörelser och dåliga upplevelser och i stället fylla ditt sinne med goda upplevelser. • Uppmärksamhet :Innebär en noggrann självkontroll, så att man alltid är medveten om vad man gör. Man ska vara medveten om sina känslor och bevara sin sinnesro. • Koncentration: Den som helt försjunker i meditation över buddhas lära blir fri från allt som håller honom fast vid det jordiska Enligt platons lära behöver man inte följa några som helst regler men att kunskap är vägen till upplysning och den som förstår kunskapen är den som ser det perfekta. Att med kunskap förstår man själv vad som är rätt och vad som är fel, att se sinnesvärlden där allt är rätt och sedan kunna applicera de kunskaperna man har fått från sinnesvärlden till den riktiga världen. En platonist är en vanlig människa som lever efter platons lära om idevärlden och sinnesvärlden. Denna värld vi lever i just nu kallas för sinnesvärlden då det är våra fem sinnen som uppfattar världen och det vi ser är sanningen. Men detta är inte hela sanningen. Sanningen är nämligen så att denna värld vi ser är en kopia utav idevärlden och idevärlden är den värld där alla former är perfekta och allting är perfekt. Det man försöker uppnå om man är platonist är att man vill stanna kvar i idevärlden. Den värld som är likt den här men allting är perfekt. Man söker kunskap inom sig för att enligt platon så passerar ens själ genom idevärlden innan man föds och alla ens minnen finns kvar om man bara letar djupt inom sig. Det är så att om man attraheras utav någonting så betyder det bara att man känner igen den ”riktiga” formen på det man attraheras av och minnet från idevärlden är så stark att man minns det svagt i sinnesvärlden Vad är livet då? Engelska wikipedia tolkar livet så här: ”Life is a process that distinguishes organisms from non-living objects, such as non-life, and dead organisms. Living organisms are capable of growth and reproduction, some can communicate and many can adapt to their environment through changes originating internally.” Man är helt enkelt en organism som lever för att vi kan massproducera oss och växa. Det är alltså vårat mål med livet. Helt enkelt att föröka oss och växa. Att vi tänker kan både vara positivt och negativt men dock är det endast en mutation som följer darwins evolutions teori där han påstår att om en mutation blir bra så kan överlever personen och kan föra över mutationen till sina barn som också kommer ärva samma attribut. Är mutationen dålig så dör personen och där slutar mutationen. Att vi sedan tror att vi är ämnade för något större beror antagligen på att vi tänker och anser oss därför som överlägsna djuren och därför måste det finnas någon mer speciell anledning till varför vi existerar. Som exempel dalai lama tenzin gyatsu som anser att meningen med livet är att söka lyckan och att den kan finnas genom att söka efter den i sitt inre. Han tror att alla varelser kan finna lycka och med lyckan kommer upplysningen. Att bli fri från rekarnationen och komma till nirvana. Existentialisterna menar att vi själva får skapa en mening åt livet, och att man är vad man gör och vad man låter bli att göra.

2.2 Kristen existensfilosofi. Jag har kollat en sida på internet och letat fram ett svar på vad kristna anser är meningen med livet . Det fanns tydligen flera anledningar och de följande ansåg jag var lämpligaste svaren . ”Längtan efter Gud finns nedlagd i människans hjärta, ty hon är skapad av Gud och för Gud. Upphör aldrig att utöva dragningskraft på människan, och det är bara i Gud som människan finner sanningen och den lycka hon oupphörligen söker” Meningen med livet är att söka efter gud och vara med honom då han fyller ens kropp med lycka om man oupphörligt söker efter honom. Man menar att lyckan kan inte finnas i annat än det som finns nära gud. För att med gud så är du lycklig och den lyckan är sann och ren. Falsk lycka är allt annat som inte har med gud att göra då det står att det är bara i gud som man finner sanningen och den lycka man söker. Så sanningen finner man inte fören man har funnit gud. Denna mening styrker föregående mening. ”Det främsta skälet till människans värdighet står att finna i hennes kallelse till gemenskap med Gud. Gud uppmanar människan att samtala med honom; och detta samtal tar sin början i och med att människan blir till. Men hon skulle inte finnas till, om inte Gud hade skapat henne av kärlek och av kärlek uppehöll henne. Ej heller skulle hon helt och fullt leva efter sanningen, om hon inte fritt lärde känna denna kärlek och överlämnade sig åt Gud.” Man skulle inte leva fullt i sanningen om man inte fritt lärde känna guds kärlek. Det har en djup innebörd i den kristna tron där alla som står fast vid sin tro och sin kärlek till gud är räddade från evig tid i helvetet. Under medeltiden så var många människor olyckliga och levde i misär, det enda de kunde lita på var bibelns ord om ett liv i himmelriket efter livet. Folk var djupt troende och religonen betydde allt. Alla cermonier hade rötter från kristendomen så det enda roliga man hade var religon så det är förståligt att många var kristna. Det står både i bibeln och buddhismen att meningen med livet är att söka lyckan, så när kristendomen är den enda tillgången man hade för att finna lycka så var det ändå inte så konstigt att man sökte sig till den kristna tron. Kristendomen ger vägledning till folk som inte riktigt vet vart de hör hemma men ändå söker efter ett mål med livet. Förr under medeltiden så kunde man ju köpa sig fri från synden via avlatsbrev som man kunde köpa av biskopar. Detta försäkrade folk mot ett liv i helvetet och gjorde att rika människor kunde göra vilka synder de än ville i livet utan att drabbas av samma ångest som de fattiga hade pga oron över att hamna i helvetet om man inte skötte sig som en bra kristen ska vara. Detta påverkade den medeltida kulturen och ledde till att många blev upprörda över systemet så att bl a protestantismen/luther läran blev stor. ”en enda människa har Gud skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till ” Enligt den kristna läran så är meningen med livet att söka och tillbe gud för att med gud finns det lycka. Alltså så finns det inget annat man behöver göra för att uppnå sin mening med livet enligt den kristna läran. ”Den mänskliga personens värdighet har sin rot i att hon är skapad till Guds avbild; den fulländas i hennes kallelse till Guds salighet. Det tillkommer människan att i frihet sträva fram mot denna fulländning. Genom sina medvetna handlingar riktar människan som person in sig på det goda som Gud har utlovat och som det moraliska medvetandet, samvetet, vittnar om. Mänskliga varelser bygger upp sig själva och växer inifrån; de gör av hela sitt fysiska och andliga liv en grogrund för sin utveckling. Med hjälp av nåden växer de till i dygd, undviker synd och om de har begått någon synd tar de sin tillflykt – som den förlorade sonen – till vår himmelske Faders barmhärtighet. På detta sätt kommer de allt närmare den fullkomliga kärleken.” Denna text beskriver hur man ska gå tillväga för att kunna komma närmre inpå gud och då också hans storhet. Den säger att man ska handla gott och med goda gärningar uppnår man fulländning. Endast genom att undvika synd och att med medvetna handlingar göra goda gärningar för att komma närmre den fullkomliga kärleken hos jesus och gud. Jesus finns för dem som har begått synd då han renade oss från synden genom att själv bära alla världens synder på sina axlar. Han blev syndabocken för allas synder, för att vi som begått synd ska bli förlåtna och få frälsning genom jesus. Att hålla sig fast vid sin tro och att tro på gud och följa hans väg har hjälpt mängder med människor genom livet. Kristendomen kanske inte är riktig eller så kanske är den verklig men den har hjälpt människor överallt i alla tider så den kan inte vara så dålig ialla fall. En bekant till mig sa: ”även om hundra människor säger att solen är grön och jag ser att solen är gul så säger jag att solen är gul och inte grön trots att hundra människor säger motsatsen.” Men i detta fall kanske gud finns. För det kanske är så att hundra människor säger att solen är gul men det är en enskild individ som insisterar på att solen är grön. Ordspråket ”högmod går före fall” stämmer väldigt bra in på oss människor. Vi högmodiga varelser som vägrar att säga att vi har felat och att vi tillåter oss skämmas för våra misstag. Men som sagt, ingen kan bevisa om kristendomen är den ”riktiga” religonen. Eller ens om den är sanningsenligt. Det man vet är att bibeln är en bra filosofisk bok med många svar till frågor man kan tänkas ha och kan tänkas stöta på.

2.2 Nutida Existensfilosofi. Jean-Paul Sartre, född 21 juni 1905 i Paris, död 15 april 1980 i Paris var en stor filosof och författare men jag ska prata om hans lära då han var en av de stora Existentialisterna under sin tid. Sartre och andra existentialister på sin tid beskrev människan som en vilsen varelse som blivit utkastad i en värld hon inte förstår. En absurd värld som saknar inneboende värden och meningar. En gud finns det inte så världen har inte fått någon innebörd. Därför kan människan bara lita på sig själva. Alla värden och meningar vi har är vi människor som har skapat. Det är människan som ensam gett saker och ting sin innebörd. Sartre menade att det inte finns någon ”objektiv” mening med livet utan människan väljer sin mening med livet. Människan är inte skapad utav någonting, Hon är bara skapad. Varför vet vi inte och vi kan heller aldrig få reda på det. Människan är dessutom medveten och beroende av olika faktorer i sin omgivning. Det finns en liknelse om en mugg. ” För muggen spelar det ingen roll om den står i ett skåp eller på ett bord eller rent utav på en soptipp, den är lika mycket mugg för det. Människan förhåller sig till omgivningen och kan både förändra och förändras av omgivningen. Hon behöver inte finna sig i att sitta i ett skåp utan kan ta sig ur det. Människan kan alltså ersätta det varande (skåpet) med ett intet (att inte vara i skåpet).” Människan är frontalfiguren i sartres system. Det som gör människan till människan är intet som även ligger intimt förknippat med friheten . Sartres menade att människan äger egenskapen att hon kan negera med varandra. Hon kan alltså säga nej till det givna. Ting och djur kan endast säga ja, de kan endast lyda den impuls eller den som påverkar den. Människan kan säga nej. På detta sätt behöver inte människan följa några naturbunda sammanhang som tinget. Hon behöver inte bestämmas av sitt biologiska eller sociala arv då hon kan säga nej till dem. Man kan säga att intet är den felande länken i kedjan av orsak och verkan. Intet är också det som ligger framför alla människor, det vi ska göra. Intet kan fyllas med vad som helst, det är däri vår frihet ligger. Människan kan beskrivas som ett stort intet. Det vill säga allt som vi vill bli men inte är. Man skulle kunna vara en socialarbetare till yrket men ändå drömma om att bli pilot. Sartre uttrycker detta som ” Vi är inte det vi är, utan det vi inte är. Om en människa rent formellt är socialarbetare, med dagarna långa fulla av studier rörande människors liv, så är hon inte det till sitt sinne. Till sitt sinne är människan det hon inte är men under sina studier drömmer om att bli, dvs pilot. Formellt är hon som sagt inte pilot utan just socialarbetare. Därmed står hon mitt emellan dessa två vara, dvs i ett intet. Eftersom människan kan ersätta det givna med ett intet är vi heller inte bestämda från början hur vi kommer att bli. Då vi föds är ju det första som ligger framför oss ett intet, och vad vi fyller detta intet med kan inte på förhand bestämmas. Vår essens, dvs vilka egenskaper osv vi har, bestäms inte ytterst av våra gener och vårt sociala arv utan av våra val. Alltså det vi fyller intet med. Naturalister hävdar att vi bestäms av naturen och vårt genetiska arv och inte kan göra så mycket åt det, för dem föregår essensen existensen. Men för Sartre är det tvärtom, vi kastas ut i en värld där vi existerar och "...människan är ingenting annat än vad hon gör sig till." Detta är ett påstående att ifrågasätta. Att människan har ett genetiskt arv som bestämmer delar av hennes egenskaper är idag vetenskapligt klarlagt. Dessutom kan man undra hur man kan avgöra vilka som är människor om människan som grupp saknar essens. Människan är frihet har Sartre påstått men hur vet han (som sagt) att endast människan har frihet. För att kunna indela saker i grupper måste de ju ha en gemensam essens. Vi kan ju inte påstå att vi väljer att bli människor för då borde det även finnas en del människor som väljer att inte bli människor - vilket skulle ge underliga konsekvenser. Vi människor har ingen mening med livet och det existentialisterna försöker besvara är vad vi är och varför vi är så. De beskriver hur våra liv är formade och att våra liv inte har en gud som har gett oss någon inneboende innebörd vilket våra liv bygger på . Det existentialisterna försöker att förklara är principen och de bakomliggande faktorerna gällande våra liv och hur de styrs utifrån våra beslut som vi fattar. Ska vi tro på det nutida existensfilosofi med sartres lära och se oss själva som givarna av mening och innebörd eller ska man tro på den kristna existensfilosofin och tro på gud som givaren av mening och innebörd och våra liv bygger på att söka efter gud för att finna den ultimata lyckan eller ska man tro på buddhismen och Platons lära om att finna upplysningen för att se på livet som den är och finna lycka i de perfekta formerna och komma till Idévärlden/Nirvana. Att meningen med livet är att finna lyckan och hur man finner lyckan. För allting är perfekt men allting vi ser är endast skuggan av det perfekta. Här kommer min analys och slutsats av arbetet där jag kommer bland annat ta upp de idéer och tankar jag fick under tiden jag forskade om mitt område samt ge svar på de frågor jag ställde på syfte och frågeställning. 3. Analys och slutsats. 3.1 Meningen med livet. Jag kommer först att kortfattat skriva om de olika synsätten och sedan göra en analys över vad som skiljer och förenar dessa med varandra vad det gäller frågorna jag har valt i ordningen 1. vad är meningen med livet? 2. Har religon någon betydelse i livet 3. Vad ska jag göra för att uppnå meningen med livet?. Jag ska först analysera meningen med livet och om det skiljer sig åt mellan olika grupper. 3.1.1 Lyckan är meningen med livet. Profan existensfilosofi som exempel buddhismen och Platons lära bygger på den enkla meningen: ”meningen med livet är att söka lyckan” Men de skillnader som finns mellan buddhas och platons lära är hur man bestämmer sig för att söka efter lyckan och hur man finner den. Platons lära menar att kunskap leder till upplysning och att man ska bli fri från alla materiella bilder och hitta de riktiga figurerna som existerar i ens inre. Man har ju varit i idevärlden förut och ens minnen är djupt begravna i ens inre. Platon menar att om man letar tillräkligt hårt i ens inre kan man hitta sina tidigare minnen och då även upplysningen. Buddhas lära bygger mer på att finna inre frid genom meditaton och ”rätta” handlingar. Genom det så ska man finna ”upplysningen” och den lycka som existerar genom hela ens liv. Man blir fri från reinkarnationen och uppnår Nirvana. Att bli fri från världen och uppstiga. 3.1.2 Gud är skaparen av lycka. Gud är skaparen och vi människor är skapade av gud för gud. Så är det för den kristna Existensfilosofin enligt de studier jag har gjort visat. Att människan endast kan finna lycka nära gud. Filosofin säger ingenting om att meningen med livet är lycka utan meningen med livet är att söka efter guds närhet och att om man gör det så får man allt annat på köpet. Min representant, Peter Fresman menar att kärlek och lycka kommer till den som söker efter gud ihärdigt. Han säger också att vägen till gud bygger på att medvetet göra gärningar som anses goda i bibeln. Med goda gärningar och med ett gott samvete finner man lycka och kärlek som är sann och ren just för att den kommer ifrån gud. Gud är alltså den som har gett alla ting en inneboende mening. Falsk kärlek och lycka är kortvarig och existerar endast för att människorna har fått en fel uppfattning som får oss att tro att lycka och kärlek känns sådär när guds kärlek är så mycket djupare och så mycket vackrare. 3.1.3 Människan är givaren av innebörd. Nutida existensfilosofi bygger på att ”människan är måttet”. Liksom under renässansen så ville man ha människorna i centrum och att vi människor inte har några som helst inneboende meningar eller syften utan vi får göra dem själva. En av de stora existentiella filosoferna var sartres och hans filosofi bygger på en mängd idéer på hur människan äger en frihet och ett intet, En felande länk i orsak och verkan. Det skiljer oss från djuren och gör att vi står över dem då vi kan handla annat än de naturbunda lagarna säger att vi ska handla. Sartre menade också att de normer och värderingar man sätter ska inte endast stämma för än själv utan också för alla i hela världen. ”Då jag gör ett val måste jag även vara beredd på att det finns de som kommer att följa mitt exempel. Om jag engagerar mig mot plågsamma djurförsök, menar jag med detta att även alla andra borde följa mitt exempel "...och ingenting kan vara gott för en själv utan att vara det för alla.", skriver Sartre. Vi är alltid ansvariga för våra handlingar, menar Sartre. Men inte nog med det, vi bär även ansvar för dem som fattar samma beslut som vi. ” Sartre menade att vi är alltid ansvariga för våra handlingar. Men inte nog med det, vi bär även ansvar för dem som fattar samma beslut som vi. Genom att välja en väg har man ju också visat andra den valmöjligheten, och den möjligheten anser man i så fall även vara god för dem som väljer den efter sig. Därmed blir personen även ansvarig för de som fattar samma beslut efter honom. 3.1.4 Slutsater. Buddhismen och platons lära så existerar det en perfekt värld, dvs Nirvana/Idéevärlden medan sartre menar att att det inte finns något sånt utan världen är den vi ser och hur vi ser på världen beror på oss människor. enl igt kristendomen så är det gud som har satt inneboende meningar i allt som finns och det som gud har skapat är perfekt i form och figur. Kristen och den existentiell filosofi är överens när de påstår att allt är skapad som det är och det finns ingen perfekt idé bakom tinget. Men de överens av två olika anledningar. Kristendomen anser att guds skapelser är perfekta har jag förstått medan existentialismen anser att de är bara skapade så utan något som helst syfte eller mål. Helt olikt Platons lära om idévärld där det finns en perfekt form och figur för alla ting som är skapade. Meningen med livet är väldigt splittrad när platons och buddhas lära bygger på upplysning så är kristendomen guds närhet. Existentialisterna i sin tur menar att det inte finns någon mening med livet utan det är vi själva som bestämmer meningen och syftet. Vad som är sant och vad som är falskt går inte att skilja så sanningen är den man väljer och sedan så får man hoppas att man finner det man sökte efter. Vare sig man väljer logik, tro eller lycka så anser jag att alla bringar gott och ont beroende på situationen. 3.2 Religion och livet. Här ska jag analysera religonens betydelse och vilken roll den spelar i livet samt om den kan stämma. 3.2.1 Religionens betydelse för livet Religionen spelade faktiskt inte så stor roll när det gäller buddhismen, platons lära och existentialismen som bygger på filosofi och logiska tankar annat än tro och hopp som kristendomen är uppbyggd på. Buddhismen har varit debatterad då man inte vet om man ska klassifera den som religion eller filosofi men jag har valt att se den mer som en livsfilosofi och ett sätt att leva. Kristendomen bygger helt på regionen och att logiska tankar har en grund i tro. Att endast de som har sökt efter gud vet hur sann lycka är och att folk är skeptiska mot kristendomen för att de själv inte har försökt att söka efter gud och därför inte känt hans gudomlighet. Det finns även existentialister som tror på gud och bygger sina filosofin på att gud finns . Men i stora hela så tror inte existentialisterna på att någon gud existerar utan att människan är den som är ”gud”. Jag tror att nu på modern tid så är existentialisternas syn på livet den bästa då den går att ”förklaras” och är lätt att leva i då det inte är några regler som säger hur vi måste leva för att det ska bli ”rätt eller fel”. Nirvana är något man måste uppnå genom meditation och det är jobbigt att leva efter regler. Kristendomen har fått stor utbredning och stark rot pg a historiska händelser som då agustus gjorde kristendomen till den enda religionen i Romerska riket vilket var det största imperiet på den tiden vars utsträckning spred sig från England till västra delar av Asien. 3.2.1 Slutsatser. Religonen spelar faktiskt stor roll för att många finner tröst i religionen. Att existentialismen låter mest logiskt är visserligen sann men att förstå att man bara ska dö utan någon något liv efter detta eller det att man ska leva ett liv utan något mål får folk att må psykiskt dåligt. På medeltiden var tro på gud det enda som kunde få folk att klara sig igenom livet utan att bli fullkomligt galna. Kristen tro skulle inte bli så stor om det inte var för att just bibeln och kristendomen som religion ger svar på så många frågor och folk som verkligen har sökt gud har ju blivit kristna av den anledningen att de har känt av hans närvaro och också hans lycka. Sånt kan inte ha funnits om det inte vore något korn av sanning i kristendomen. 3.3 Vägen till livet. Hur gör man för att uppnå meningen med livet eller lycka,välbehag och njutning som överskrider det negativa?. Sånna frågon ska jag analysera här. 3.3.1 Lev livet väl. Så som jag har förståt det så ska man oavsett vilken filosofi man lever i så ska man leva livet väl och ta hand om sig själv och sin mentala lycka. Hur man går till väga för att göra det är dock olika hos de olika religionerna. En sann kristen ska göra goda gärningar för i det goda finns gud och gärningarna anses goda om det är 1.) gott enligt bibeln och 2.) om människan du gör den goda gärningen blir blad av den. Men så länge tanken är god och det inte bryter mot något i bibeln så är handligen oskyldig och i guds ögon är den god. Dessutom ska man söka efter gud och hans gudolighet. Man ska göra det med goda gärningar och stark tro samt be till gud. Om man gör detta så ska gud uppenbara sig för personen och den ska känna guds frid och kärlek inom sig vilket gör att man uppnår i en menal lycka som inte försvinner som världslig lycka gör. Så ska en sann kristen göra för att när hon väl dör kommer portarna till himmelriket att vara öppna. Men däremot om man vill vara en sann buddhist eller sann platonist. En buddhist har inga regler för det är inte så att de inte får en andra chans. En buddhist tror att om man inte lyckas med upplysningen så dör man och födds på nytt. En ny chans til upphöjelse och Nirvana. Dock finns det vägledningar till vad man bör göra och vad man inte bör göra för att uppnå upplysningen. Buddhister menar att om man blir fri från alla världsliga och materiella behov så finner man lycka. Nirvana uppnås genom att finna inre ro och inte längre vara fastbunden av de jordsliga begären. För när ens kropp är fri från jorden så är själen fri och behöver inte sitta fast i reinkarnationscykeln. Platon menar att man ska leva i den riktiga världen genom att hitta den i sitt inre. För att man måste nämligen minnas hur en sak ska se ut för att kunna förstå den helt. Ett exempel vore att om man inte vet hur en cirkel ser ut så skulle man inte känna igen den även om den var mitt framför näsan på än. Sinnesvärlden är en skuggvärld vi är tvingade att leva i då vi inte vet hur världen ser ut. Vi vet inte hur en cirkel ser ut men vi tror bara den ser ut på ett speciellt sätt. Men om vi vet hur allt ser ut så har vi hittat upplysningen. Existentialismen har ingen väg till livet. Utan det är vägen du tar som är den vägen du får. Men de normer och de värderingar man har ska gälla hela världen och inte endast sig själv för att räknas som gott. Jag ska inte prata mer om detta då det inte finns någon grund till en mening med livet annat än den man skapar själv. 3.3.2 slutsatser. Det jag har kommit fram till är att det finns så många olika vägar och alla säger att man ska leva på ett visst sätt för att det är meningen att vi ska leva så och om vi lever på det sättet som det står att vi ska leva på så kommer lyckan självmant fram.oavsätt om du lever som buddhist eller som kristen så lever du som existentialisterna. Att goda handligar är handligar du uppmanar andra att göra. Platonister skiljer sig dock från alla andra men det beror på att det bara är en filosofi på vad idevärlden är och hur du ska göra för att bryta dig fri från det materiella illusionen och se det perfekta. 4 Sammanfattning. Jag har genom litteraturstudium jämnfört, tolkat,analyserat och berättat om olika tankebanor som människor har tänkt på angående meningen med livet. Därefter har jag svarat på frågeställning och syfte. Buddhismen är en filosofisk vägledning som anser att livet är ett lidande och enda sättet att bli fri från lidandet är att uppnå Nirvana. Hur man gör för att uppnå nirvana är att man följer vissa bud som beskriver den ”åttafaldiga vägen” till Nirvana. Det finns även vissa saker man inte får göra för som ex att ta liv. Platons idelära var mer filosofiskt på det sättet att den beskrev hur man som människa ska söka i sitt inre efter idevärldens former och färger. Allt perfekt och allt sant finns i ens hjärna bara att man måste hitta den först. Det finns inga regler till vilka människor som kan komma till idevärlden utan man ska helt enkelt söka i sitt inre och att kunskap är den enda vägen till upplysning. Exempel är att om du ser skuggan av ett ben så vet du bara formen vagt. Men kunskap är då du ser benet framför dig och först då vet du hur ett ben ser ut. Kristendomens väg är vägen till gud och för att komma dit måste man söka efter gud och be till honom. För att när man ber till honom kan han höra dig och om du söker efter honom så kommer du hitta honom. ”bed så skall du få, sök så skall du finna, bulta så skall dörren öppnas” . Så säger bibeln. Man menar dessutom att om man söker efter gud så ska allt annat komma av sig själv. För den som söker ska lyckan och kärleken komma självmant. Existentialismen menar att gud inte existerar och att människan är den som avgör hur man ska uppfatta livet. Sartre men att vi är ”inkastade in en aburd värld” eftersom vi har ingen mening eller föreligande mål med livet utan livet vad vi gör den till. Samtidigt som att vi får leva hur vi vill måste vi även tänka på att vårat liv inte bara ska levas utav oss utan även an alla andra människor på jorden då allt vi gör måste vi kunna acceptera att andra gör likadant. Så våra handlingar ska avspegla mänskligheten och inte den individuella personen. Jag har förståt att inget av detta är den ultimata sanningen men att alla dessa beskriver saker som skulle vara bra för hela mänskligheten om alla följde dem. Och som person så tror jag att jag skulle luta mig mer åt kristendomen eller den existentionella filsofin. Då deras syn på livet är goda med goda avsikter. Men jag anser också att platonismen inte är så dålig heller trots att den har brister. Buddhismen hade jag svårt för då jag inte finner att livet är ett lidande. 4. Referenser Katekes: (1997) Jean-Paul Sartre: Existensialismen är en humanism Författare: Jean-Paul Sartre Förlag: Albert Bonniers Förlag Utgiven: 200212, Antal sidor: 79 Livet! Handbok I konsten att leva. av Dalai Lama, Cutler, Howard C. Förlag: Egmont Richters förlag AB (2002) http://sv.wikipedia.org/wiki/Buddhism#Buddhistisk_etik http://sv.wikipedia.org/wiki/Avlatsbrev http://sv.wikipedia.org/wiki/Dalai_lama http://en.wikipedia.org/wiki/Life http://dagensbok.com/index.asp?id=271 http://epubl.ltu.se/1402-1773/2008/188/LTU-CUPP-08188-SE.pdf http://www.fragaprasten.nu/html/livets_mening.htm http://sv.wikipedia.org/wiki/Existensialism http://sv.wikipedia.org/wiki/Jean-Paul_Sartre