Klockan är 3:39 men jag är fortfarande vaken. jag är pigg då jag har pratat med asuca sen kl 1 om kristendomen och om allt möjligt. man liksom sugs in på något sätt och det känns som en kort stund när det egentligen har gått evigheter. att prata om gud är något jag gillar att göra, även om jag har svårt att tro på honom så vill jag gärna att andra ska tro på han och att jag själv en dag också ska kunna göra det.
Men just nu är jag trött på allt och inget. trött på något jag inte kan fånga... som slutet på en vandring, helt uttmattad. men jag finner ingen glädje i det jag gör. finner ingen lycka i det jag ser. jag känner att jag bara ser mörker i ett ljusrum. hoppet som ger mig glädje är död.
tomheten nalkas och jag undrar om verkigen alla glada människor är glada? eller är det bara deras fasad som döljer ett iskallt sinne. ett sinne av något annat. är verkligen madelene en glad människa? eller döljer hennes inre en demon eller ett sklett? vem kan svara ?
1